Den andra anledning till mitt byte var att D90 tar ”brusfria” bilder vid betydligt högre ISO-tal än min gamla kamera. Normalt skall man använda så låg ISO-tal som möjligt, dvs 100-200, för att få fina och klara bilder som inte är brusiga (eller korniga). Men ibland vill man ta bilder när ljuset inte räcker till och då får man höja ISOn eller köpa väldigt dyra ljusstarka objektiv. Ett bra exempel är ishockey, se mina tidigare inlägg. Ljuset i ishallar är ganska dåligt och man måste ha snabba slutartider för inte få oskarpa bilder. Bilden nedan är tagen med ett billigt zoomobjektiv, bländaren på f5.6 och ISO-2000. Med D40n gick det inte gå över ISO-800 för att bilderna skulle bli användbara men med Nikon D90 blir ISO-2000 och även lite högre än så helt acceptabelt.

En sak som inte bidrog till uppgraderingen var megapixel skillnaden, 12 jämfört med 6 MPixel. Ska man inte göra väldigt stora förstoringar så behöver man inte ha mer än 6 MPix på sin kamera. Med 6 MPixel kan man med bra resultat göra förstoringar upp till A3, dvs 45×30 cm. Så låt er inte luras av megapixel argument när ni skall köpa en kamera.