Ett litet inlägg om min kamera och lite allmänt om digitalkameror. Jag använder en Nikon D90 när jag fotograferar. Varför bytte jag då ut min gamla kamera, en Nikon D40? D40 är en mycket bra och prisvärd kamera som tar utmärkta bilder. Men jag saknade snabbknappar för lite mer avancerade inställningar så som ISO, autofokus område, mätning/exponering och vitbalans. Dessa använder jag ofta och då vill man inte behöva gå in i menyn för att hitta rätt inställningar – då har motivet redan hunnit tröttna / försvinna.

Den andra anledning till mitt byte var att D90 tar ”brusfria” bilder vid betydligt högre ISO-tal än min gamla kamera. Normalt skall man använda så låg ISO-tal som möjligt, dvs 100-200, för att få fina och klara bilder som inte är brusiga (eller korniga). Men ibland vill man ta bilder när ljuset inte räcker till och då får man höja ISOn eller köpa väldigt dyra ljusstarka objektiv. Ett bra exempel är ishockey, se mina tidigare inlägg. Ljuset i ishallar är ganska dåligt och man måste ha snabba slutartider för inte få oskarpa bilder. Bilden nedan är tagen med ett billigt zoomobjektiv, bländaren på f5.6 och ISO-2000. Med D40n gick det inte gå över ISO-800 för att bilderna skulle bli användbara men med Nikon D90 blir ISO-2000 och även lite högre än så helt acceptabelt.

En sak som inte bidrog till uppgraderingen var megapixel skillnaden, 12 jämfört med 6 MPixel. Ska man inte göra väldigt stora förstoringar så behöver man inte ha mer än 6 MPix på sin kamera. Med 6 MPixel kan man med bra resultat göra förstoringar upp till A3, dvs 45×30 cm. Så låt er inte luras av megapixel argument när ni skall köpa en kamera.